Fast Besluten

En man så ensam i natt ensam han slåss för sitt liv
En man så sliten och matt långsamt han slipar sin kniv
Så vred på alla löftesfulla tal och lögner som bara förtär
Minnen som smärtar och mal av de nära han hållit så kär

Bilder av honom som ung en man så stolt och så stark
Minnen som gör honom tung han slår kniven hårt emot mark
Spilldes mitt blod för en dröm var det fel av mig när jag stred
Hatet växlar som ström bilder av kamrater som led

Ensam han satt med gevär ensam han slogs mot en här
Fast besluten till kamp om att ensam tysta dess tramp
Himlen den fylldes med rök män som gjorde tappra försök
Han hör deras smärtfyllda som där han ensam låg i sin grop

En man så ensam i natt ser sitt liv passera förbi
Bilder av de platser han varit så ung och så fri
Än hörs kanonernas dån smärtsamma rop bortifrån
Smärtan han inom sig bär kulor som viner och skär

Soldater som ligger i snö kamrater som sänktes i grav
Soldater som lämnats att dö kamrater som sänktes i hav
Spilldes mitt blod för en dröm var det fel av mig när jag stred
Hatet växlar som ström bilder av kamrater som led

Fast besluten: Till minne av Nils Rosenström som stred i det Finska vinterkriget.
Hans skildring av det han varit med om blev denna låt. Du är sörjd och saknad, Moa…

Öde Värld

Vågor sliter hårt på skrov och vindar kränger mast
I månsken döljs ditt onda lag så svart
I tysthet har jag följt dig och i tysthet har jag känt
Doften utav döden på de platser du har vart
Jag blotar till den ende och gör värjan till min vän
Stärker modet i mitt hjärta känner hungern här igen
Stark är vinden fyll mitt segel stärk nu allt som varit dött
Stark är hatet stark är viljan från alla hjältar som du mött

Kan du se min eld kan du se vår glöd
Kan du känna deras längtan mina vargar vittrar död
Kan du se min värld så ödelagt
Nu väntar seger väntar hämnden av de liv som du har bragt

Jag ser drakskepp uti fjärran en styrmans fasta lag
Kungar blotar gudar här i natt
Ögon söker lugn i skyn bland stjärnor finns vår själ
Döden är så nära klädd i svart
Blotar till den ende låter sköldar ger oss värn
Tung är luften här ikväll en bitter smak av järn
Stark är vinden fyll mitt segel stärk nu allt som varit dött
Stark är hatet stark är viljan från alla hjältar som du mött

Se mannar mina bröder valkyrior står oss bi
Andas rädsla känner ångest i natt
Ser hjältar ser dess under så ädelt är ditt mod
Med döden så nära klädd i svart

I Det Dolda

Ser du besten där i mörkret ser du hatet från hans vrå
Allt han vidrör sakta tynar bort
Han lockar till sig bödlar med att riket skall bestå
Och han reser sina murar runt sitt fort

Stärk din glöd höj din brynja över gravar över lik
Sök ditt mod i ditt inre du är rik
Han som sakta kom i lönndom han som sakta drog dig ner
Han bespottar hela världen för alla ser

Han lägger orden i din mun dränker själen din med mjöd
Han göder dig med talet som en vän
Men när murar åter faller vid hans fötter är han död
Och då står du lika ensam där igen – var stark

Han smider planer i det dolda sänder bödlar ut i strid
Söker makten räddas det som räddas kan
Oändlig är den natten när ens timglas saknar tid
Efter mörker väntar frälsning du vann

Du såg besten genom mörkret du såg ondskan från hans vrå
Såg hans murar falla sönder och förgå
Han som sakta kom i lönndom han som sakta drog dig ner
Du bespottar denna ondska när alla ser

Tjockare Än Blod

När elden i din själ bränner tårar gör dig blind,
Är det mörkt är det vitt?
När modet i dig viker står demoner vid din grind,
De hungrar blod vill ha ditt

Jag finns där om du ber att bära elden som vår sköld,
Bringa värme åt din brynja låta vargen känna köld
Och när vargens steg lir korta väntar bödeln vid sitt bord
För här hos mig så rinner vattnet så mycket tjockare än blod

Du värjer dig för döden frigör snaran runt din hals,
Spränger gränser vid din grind
Och alla hjältar som du hedrat nu finns där ingen alls
Nu är du fri som en vind

Mörkret i ditt inre söker skugga är på flykt,
Söker elden söker slav
Men vargars klor för korta för att riva det du byggt,
Han faller ensam i sin grav

Mitt All

Mörkret slog mig hårt i bröst men brynjan höll dess slag
Bilder utav kära men din bild är alltför vag
Längtan i mitt inre brinner hetare än eld
I timmar har jag blundat där en gravsten nu är ställd

I evighet jag älskat följt dig blint liksom en slav
Du sa att vi tillsammans skulle härska över hav
Tårar du förvandlade till renaste kristall
Du lovade mig världen en sten är nu mitt all

Vi korsade atlanten medan vågor gav oss strid
Nu drakskepp lugnt de vilar i ett stilla regn av frid
Men min längtan brinner hetare än solen här i kväll
I timmar har jag ristat våra resor djupt i häll

Känt hungern i din andning har känt smaken av dess glöd
Känt värmen ifrån elden när trummor kampen ljöd
Knivblad river hårt i hud när minne gör sig hörd
I timmar har jag blundat vid en sten som minner död

Segerfylld Hemkomst

Mannamod var allt man såg när drakskepp gav sig av
I österled med stolta män och över vida hav
Tyst i tanken tyst i segel tyst är årans tag
Det blotas över last och mjöd i fjärran väntar slag

Tungomålen skiljer sig som havet från en sjö
Stränder sjuder utav liv som den fagraste av mö
Viken fylld av ädel last i fjärran land de bragts
Jarlar idkar byte slag när skepp i hamn har lagts

Om ensamheten känns för tung om inte mjödet ger dig tröst
Så lägg dig vid en eld så varm så minns du värmen från mitt bröst
När sommar skänker liv igen och en doft av kaprifol
Med slutna ögon minns oss två här under blodröd sol

Åror vilar av en vind och vågor slår mot för
Högt i vind ses fåglars dans man blotar som sig bör
En sång i vinden gör sig hörd ej ljuvare man hört
Oden blidkas i ett rus oss du hemman fört

Bestarnas Sal

En man sågs komma från dimmornas dal
Där eld och vind är i fejd
En ensam vandrare från bestarnas sal
En väktare av mörkret är lejd
De heliga skrifter han bär i sin famn
Förtäljer en saga men döljer dess namn
Förkunnar förändring av förseglade skrift
Förhärligar taket för att dölja dess gift

Var inte rädd
Se genom svart låt styrkan gro
Ditt inre styra dina steg
Var du än vart vad du än gjort
Finns ingen här som tar dig för feg
Se genom svart

Låt orden få falla ditt ok bli begravt
Låt ondskan få tala förbund
Om en kvinna befruktad av ondska blir havd
Se in i hennes ögon och skaka hans grund
Demoner skall falla när hans ögon ej ser
Dess aska skall spridas för våg
Det goda må segra över allt det som sker
Hans namn skall i glömska aldrig kommas ihåg

När mörkret har fallit är kedjat till järn
Håll svärd och sköld tätt intill
När mörkret ser ljus gå åter till värn
Må striden bli tapper när tiden står still

Vi Sålde Våra Hemman

Vi tänkte att förljuva det sista livets slut
Liksom att komma längre än Herren stakat ut
Vi reste ifrån Sverige med något övermod
Vi kände ej det öde oss därute förestod

Det talas och det skrytes här skall ni må så väl
Här skall er intet fattas till kropp ej heller själ
Men man fick snart nog finna hur man bedragen var
När hungern börjar komma som ej ens livet spar

Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut
Han kommer ändock åter när våren skrider fram
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland

Och när vi hade seglat en vecka eller två
Ett mörker däcket höljde och bredde sig därpå
Ej se varann vi kunde knappt andas eller gå
Det var en gruvlig plåga för stora och för små

En fader måste bära sitt barn på däck till slut
Och det från skeppet kasta i vida havet ut
Det måste säkert tagit hans sinne ganska svårt
Ty döden genast klappade på fadershjärtat slut

Hämnaren

Med smärtan och sorgen som rev i hans bröst han sänkte sin fader i jord
Ett sista farväl med en viskande röst jag ska hämnas dig far var hans ord
Han sa farväl till sin fru och han kysste sin mor nu väntar en svårare tid
Vid faderns grav han lovade och svor att han aldrig ska ge sig i strid

Jag ska finna den man som har gjort mig så ont jag ska söka i tusende år
Jag ska hedra min far jag ska rentvå hans namn jag vandrar tills hämnden jag får

Han vandrade ensam bland skogar och snår och månen den lyste så klar
Skuggorna följde hans ensliga spår på sin jakt för att hämnas sin far
Öga mot öga med ondskan han stod beredd på sin slutliga strid
Han fattade svärdet och samlade mod inne var hämnarens tid

Jag har funnit den man som har gjort mig så ont jag har sökt den i tusende spår
Jag ska hedra min far jag ska rentvå hans namn jag vandrar tills hämnden jag får

Svärdet han stötte hårt i hans bröst långsamt han segnade ner
Hämnden smakade som ljuvaste mjöd på den man som har gjort honom vred

Jag har dräpt den man som har gjort mig så ont jag har sökt den i tusende år
Jag har hedrat min far jag har rentvått hans namn nu den slutliga vilan han får
 
Valkyriors Dom

Vågar inte visa sig för svag det värker i hans bröst
Han blundar hårt av slag
Han fylls av hat av slagets blod ögon ser en lögn
Medan själen söker mod
Oden ger han kraft han slår marken färgas röd
Ensam stolt hans står

Sorgen brinner i hans bröst segerns sötma ger ej tröst
Liv han ger och liv han tar skuld till döden allt han har
Hör valkyriors sång i rus väntar mörker väntar ljus
Narstrand väntar män som svek vem är värdig vem är vek

Vandrar sakta över led förvridna kroppars nåd
Av män som en gång stred
Han rör sig tätt intill medan döden sår sin skörd
Inga andetag syns till

I en stilla vind valkyriors dom viskar livets lag
En evighet blir tom
I fjärran elden blir till glöd hans liv nu brunnit ut
Sorgen blev hans död

Eldsjäl

Han lade sig sakta ner så tung med gråten i sin hals
Han tycktes höra röst i rum men där fanns ingen alls
Han fyllde kroppen sin med mjöd hans ögon sjönk ihop
För att återfödas i en dröm till hjältars glädjerop

Där brinner jag förutan glöd där växer jag mig stark
Brynjan min får motstå slag och aldrig tar jag mark
Kärlek till vårt fosterland ger kraft och mod till män
Heder till vårt kära folk där eldar brinner än

I stilla mörker väntar han där månen kastar sken
I ensamhet han lider ont och hjärtat känns som sten
Från händer rinner blodet tjockt han faller tungt ihop
Blommor förds och blommor dör hör hjältars sorgerop

Hans sorg nu funnit frid i jord en hjältes grav han skänkts
En sista sång bär vinden bort i regn en viskning dränks
En resa lång jag ändat nu min kropp den sjönk ihop
Livet gav och livet tog hör hjältars sorgerop

Bortglömda Tid

Helande vindar helande frid
Helande timmar helande tid

Saknade vindar saknade frid
Saknade timmar saknade tid

Bortglömda vindar bortglömda frid
Bortglömda timmar bortglömda tid